Året var 1934 och Cleveland, som så många andra städer, satt nedsjunken i den stora depressionen. Det som bara några år tidigare varit en glänsande industristad var nu en av amerikas farligaste städer. Stölder, prostitutuion, maffia, utpressning – allt kriminellt man kan tänka sig hade fått fäste i fattigdomen och desperationen. Än värre var att korruption smygit in och spritt sig inom poliskåren. Laglösheten verkade vara där för att stanna. Harold Burton, ansvarig för lagar och regler (och året senare, borgmästare), insåg att det krävdes en orädd man för att lösa Clevelands problem, en man som inte lät sig mutas. Valet föll på den mest omutbare av dem alla: Eliot Ness.
Några år tidigare, 1931, hade Eliot Ness lyckats fånga amerikas mest eftertraktade, maffiabossen Al Capone. Det var under den utredningen Ness skaffade sig ryktet som ”Den Omutbare” eftersom hur mycket Capone än försökte muta Ness och hans män gick det inte.
Det första Ness gjorde när han kom till Cleveland var att avskeda två poliser med mångårig erfarenhet. En låg och sov på en busstation under tjänstetid, den andre var full. Trots att de uppenbarligen gjort fel ansåg de flesta inom polisen att Ness var för tuff och gick emot honom.
Ness brydde sig inte och med erfarenhet från lagarbetet i Chicago skapar Ness nu en grupp som kallas The Secret Six (de hemliga sex) eller The Unknown (de okända). Gruppen jobbar utanför den officiella poliskåren och de får sin lön via konton som inte går att spåra. Gruppen visar snabbt resultat. Polisen städas upp, de illegala spelandet och prostitutionen miskar dramatiskt och den öppna brottsligheten sjunker. Ness är ännu en gång hjälte och livet är på topp. Eller?
Utan att först reflektera vid det, vandrar det ett spöke på Clevelands gator – ett spöke som i slutändan kommer att bli Ness fall. Spöket kallas i tidningarna för The Cleveland Torso Murderer eller the Mad Butcher of Kingsbury Run.
När mordvågen verkligen började tvistas det om, men den 23 september 1935 är en klar början. Två män med huvudena avhuggna hittades i kanten av slumområdet Kingsbury Run, närmare bestämt på en plats som kallas Jackass Hill. Den ene, Offer nummer 1, hade varit död i tre till fyra veckor; den andre, offernummer 2, i bara några dagar. Offer nummer 2 kunde snart identifieras som Edward W. Andrassy och var en man med skumt rykte. Sexuella perversioner, droger och stölder var något som nämdes, men egentligen var han nog inte mer skum än någon annan. Medias porträttering av honom kom dock att lägga grunden till den hetsjakt som nu började efter den galne slaktaren.
Offer nummer 1 förblev oidentifierad och det var just det här som gjorde hela mordutredningen frustrerande svår. Utan offrens identitet gick det inte att hitta den röda tråden. Tolv offer – alla med avhuggna huvuden -- blev det tillslut innan morden upphörde 1938. Bara två, Edward W. Andrassy och Florence Polillo lyckades man identifiera. Gemensamt var dock att offren hittades i samma område dvs slummen kring Kingsbury Run och The Flats och de antas därför tillhöra samhällets utslagna.
Morden spred kaos i Cleveland. Rykten om vem mördaren var fick rasismen att flöda över och hemlösa att jagas; läkare misstänktes också eftesom kropparna var så snyggt snittade. Mördaren fanns överallt och ingenstans. Det här var ingen bra tid för de som inte riktigt passade inte i den sociala normen.
Officiellt sett höll Ness sig borta från det här fallet, men Al Capones nemesis kom tillslut att ta över hela utredningen. Han, om någon, borde lyckas ta fast mördaren.
Men de blev inte så. Det ena misslyckandet efter det andra följde utan att Ness och hans folk kom ett steg närmare att gripa en gärningsman. Tidningarna häcklade och borgmästaren svettades. När ännu ett offer hittdes, offer nummer tolv, rann frustationen över för Ness. Han valde att satsade all kraft på kåkstaden som låg nere i Kingsbury Run och The Flats (dvs Cuyahoga flodens dalgång som delar staden i öst och väst) och som är det område där offren hittats. Mitt i natten den August 18, 1938, drog Ness in bland de förfallna kojorna och jagade ut alla som bodde där. Alla förhördes och fick lämna fingeravtryck; kåkstaden satte man eld på. Någon mördare hittades inte och media vände sig emot hela operationen.
Ness hade misslyckats.
Det fanns faktiskt ett par misstänkta varav den ene passade väl in i mördarprofilen. Han var läkare, alkoholist och mentalt labil. Hans namn var Dr. Frank Sweeney.
Ness var så övertygad att Sweeney var mördaren att han lät utföra ett lögndetektortest på Sweeney. Under största hemighetsmakeri, togs Sweeney till ett hotell där testet genomfördes av en Dr. Keeler. Efteråt frågade Ness hur det gått och Keeler svarade, ”Looks like he's your guy.” Ness konfronterade Sweeney, som i sin tur bemötte påståendet med, ”Prove it!”
Ness visste att han inte hade faktiska bevis, inget som skulle hålla i en rättegång och han lät Sweeney gå.
Sen händer något konstigt och mystiken kring The Cleveland Torso Murderer får Jack the Ripper proportioner. Ett par dagar efter lögndetektortest skriver Sweeney in sig frivilligt på en typ av mentalsjukhus och så länge han var där kunde ingen nå honom . 1965 avlider Sweeney på ett sjukhus och frågan om han var The Cleveland Torso Murderer förblir obesvarad. Hur kom det sig att Sweeney kom undan så lätt? Jo, Dr. Frank Sweeney var inte vilken lite doktor som helst utan han var kusin till den mäktige kongressmannen Martin L. Sweeney. Kan det ha varit så att kongressmannen lät kusinen komma undan och på så sätt undvek förödande publicitet? Inte helt otroligt.
Ness lämnar Cleveland 1940 och försvinner från rubrikerna. Tillsammans med vännen Oscar Fraley skriver han boken The Untouchables (om hur de fångade Al Capone), men han hinner avlida i en massive hjärtattack innan boken publiceras 1957. Askan efter Ness sätts av någon anledning inte i jorden, utan det dröjer till 1997, då hustrun Elisabeth och sonen Robert också avlidit, innan askan av hela familjen Ness slutligen strös ut över en damm på Lakeview Cemetary i Cleveland.
Bilden är tagen av Christian Mecking och finns publicerad på tyska Runner's World . Loppet heter Sonniger Hermannslauf (tror jag) och är Tysklands morsvarighet till Lidingöloppet. Kanske.
En gång i tiden var Cleveland en av de största inom oljebranschen. Anledningen till det är att industrimagnaten John D. Rockefeller sparkade igång företaget Standard Oil här och på ett par månader under året 1870 fotade han ut allt vad konkurrens hette. Vi snackar monpol och fula affärer -- något som kan vara bra att tänka på när vi säjer att det var bättre förr. Hur som helst, störst vann och hur man nådde dit spelade ingen roll.
Det är fint på morgonen har jag upptäckt. 6:15 är inte en tid på dygnet jag vanligtvis plockar fram kameran, men idag har jag varit uppe och pysslat sedan 4:30 så det fanns lite tid över innan det nu är dags att bege sig till jobbet. Många gånger jag tänkt att jag borde ge mig ut vid den här tiden, just för att himlen har så sköna färger, men latheten tar gärna över. Dumt.
Jag ber er notera att jag sitter utomhus i kortärmad tröja -- om än vilandes efter en och en halv timmes löpträning. Kort ärm är ett fint tecken på vad som komma skall och även om det varit lite halvljummet under ett par dagar har jag hållt igen till det verkligen vårvärme. Den kom idag och temperaturen steg till 20 grader. Härligt!
En vanlig dag på jobbet.
Jag har ju varit lite obsessed över det kalla vintervädret och det kan hända att jag tråkat ut en och annan när och kär med mitt gnällande, men det finns de som är värre. Satt just och kollade igenom lokaltidningens hemsida och upptäckte helt underbar väderrelaterad information. Vad säjs om Frizz index? Eller Lawn Index? Eller varför inte artritis index?
