Getingsvärmen

När man kör in i en getingsvärm med bilen smattrar det till på rutan -- splatt, splatt, splatt -- och innan man hunnit fatta vad som hänt rinner en gul sörja utmed rutan. Jag råkade ut för det här en gång och jag kom att tänka på det när jag gick till jobbet i morse.

Klockan vad 7:59 när 412s buss stannade på Erik Dahlbergs väg, rakt över Lars Kagg skolan och Jenny Nyström skolan. Ur bussen släntrar en 20 sömndruckna tonåringar. Med hasande steg, händerna djupt nedstuckna i jackorna och en blick som fortfarande inte vant sig vid att fokus kan ligga längre bort än ögonlocken, masar flocken äver vägen.

Det ska noteras att det inte finns några övergångsställen vi just den här platsen. När jag kommer gående saktar bilarna, som rattas av sömndruckna kontorsråttor, in och släpper över flocken. Jag har sett det här samspelet flera gånger, men jag kan inte låta bli att fundera på vad som händer den dagen kontorsråttan försovit sig, har en tre-åring som vägrar gå till dagis och mötet -- det som började för 20 minuter sen ....

Getingsvärmen, tänker jag.

Dagens ilandsproblem

Vi satt ett gäng kollegor i bilen på väg till Halmstad. Väg 25 genom Småland är inte en av de där vägarna där man sitter och njuter av utsikten. Ganska rak och ganska mycket skog. Det var en uttråkad skara i bilen.

Efter ett kaffestopp i Alvesta-trakten (en inrättning som jag måste åka tillbaka till bara för att det var så otroligt charmlöst) började det att regna. Hon som körde, AK, klickade igång vindrutetorkarna. Att ha dom på hela tiden var för ofta och att köra intervallerna passade inte riktigt heller. AK muttrade något om att det är värdelöst när det inte finns ett läge som passar och diskussionen gick vidare till att det minsann finns vindrutetorkare som känner av själva när det är dags att torka. Men då gäller det ju att vindrutetorkaren och jag, som förare, är överens om när det är dags .... Klart var dock att vindrutetorkarna borde vara bättre.

Den här diskussionen tog fem minuter av mitt liv och när vi vridit ur alla ord som gick att yttra blev det tyst. Efter några tysta sekunder sa kollegan P, "Och det var dagens ilandsproblem."

Det händer nu nästa dagligen och jag tänker på just detta uttrycket -- dagens ilandsproblem. Ärligt talat, är det inte så att vi irriterar oss på en fasans massa i onödan. Ok, lite småirritation är väl bra annars skulle inga förändringar ske, men att bli så där jätteuppjagad på strunt. Nä, jag försöker spara det till något som verkligen är värdelöst.

Vet ni förresten att Kalmar har Sveriges bästa fotbollslag?

November

Nån har packat in Kalmar i grädde. Jag tycker inte om det. Fuktigt, kallt. November. Har också lyckats mosa in en förkylning i kroppen -- allt för att göra det riktigt tråkigt.