Tuesday, February 3, 2009

Amber Hill fick leva

Sjunde oktober 2007 började som en helt vanlig dag på jobbet -- så vanlig den nu kan vara på bårhuset. På morgonen slank jag ner till indaget, plåtade nattens nyanlända, gick på genomgång och sen ett par helt ordinära obduktioner. Inte mycket att orda om. En lugn dag. Men det varade naturligvis inte.

Samma dag fick nämligen Amber Hill kortslutning i hjärnan. Hon hade sedan fyra år lidit av depression, havandeskapsdepression. Hon hade fått medcin och blivit bättre, så bra att hon själv tyckte att hon kunde sluta med pillren. Kanske gick det ett tag, men snart började hon höra röster och dessa tog henne rakt ner i helvetet.

Den aktuella dagen var rösterna högre än någonsin och utan att veta vad hon gjorde tappade Amber Hill upp badvatten i badkaret. Där dränkte hon sina två döttrar, Janell 4 år, och Cecess 2 år.

Jag visste att det skulle bli ramaskri i media, krav på dödsstraff. Hata Amber Hill. Själv minns jag att jag stod där i obduktionsrummet och tittade på de två. Så små och så fridfulla. Så onödigt tragiskt. Ett par bilder togs och Janell och Cesess hamnade i arkivet alldeles för tidigt.

Det är viktigt att prata om depression, alla typer, men särskillt havandeskapsdepression. Hur kan en mor döda sina egna barn? Det är det mest otäkbara. Men det händer och i många fall är det en mycket sjuk människa som gör det. Hon behöver hjälp. Straffad är hon redan.

Amber Hill blev i dag dömd till sluten psykiatrisk vård. Dödsstraffet togs inte upp och jag är glad för det.

1 comment:

Berander said...

Det mänskliga psyket är en mycket märklig natur...

Det spänner över en skala från rent himmelskt till ett mörker värre än ett helvete de flesta av oss inte ens kan föreställa oss i våra värsta mardrömmar.

Fascinerande.