Tyst

Det är underligt tyst i skärgården så här års. Inga båtar, inga badande soldyrkare som stojar, inga måsar som skränar. Det är bara tyst. Skönt faktiskt.

Och det ser så annorlunda ut. Havet, som denna dagen, var grått och klipporna blanka efter dimman som aldrig riktigt lättat. Jorden svart av fukt. Jo, det kan väl se ut så på sommaren också, men med just det tysta blir det ändå något nytt.

Svårt att tänka sig att för bara några månader sedan var fjärden in mot Västervik full av båtar och klipporna här på Korpaholmarna fulla med människor. Nu är det bara jag på land och hundratals sothöns som flytter runt i stiltjen.