Inte som PJ

1998 besökte jag USA för första gången. Det var en sån där riktig semester. En sån där resa som gör att man tror att livet i ett annat land bara är såååå mycket bättre. Numera har jag nog kommit underfund med att det är själva semestern som är grejen.

Men hur som helst. San Francisco, bil längs Highway 1 och Stilla Havet till höger och så en avrundade vecka i New York. Underbart land, det där USA (en åsikt som nu reviderats något).

Ett par dagar i Los Angles blev det. Vi bodde på ett Best Western någonstans på Sunset Boulevard och som de goda europeer vi var gick vi naturligvis runt och njöt. Inte så många andra ute på promende. Men det var värt mödan. En kväll larvade vi förbi en megastora skivaffär (kan ha varit Tower Records men jag minns inte) och utanför var en hundra meter lång kö.

- Vad är på gång? frågade jag.
- PJ Harvey har gratisspelning!

Jamen hur bra kan det inte bli! In i kön och någon timme senare står vi och trängs inne i affären medan PJ drar av en fem-tio låtar från senaste albumet, Is this desire?.

Tungt.

Inte riktigt like tungt kan det ha varit i helgen, inser jag då jag bläddrar igenom måndagens Kalmar tidning. Magnus Carlsson, fd Barbados, spelade i Köpstaden i Färjestaden.

Inte alls tungt.