Äventyr

Ett nytt år och nya, goa äventyr!

Äventyr är ett sånt där ord som har börjat kliga lite lustigt i mina öron. Nuförtiden (är det ett ord?) är det inte ett äventyr att åka till fjällen eller cykla på Gotland en sommar. Nä, ett äventyr är det när någon tar sig från punkt A till B på ett nära på omöjligt sätt. Numera finns inte kruxet OM man kan ta sig till punkt B -- det kan vi alla beroende på hur mycke pengar som ligger och pyr i plånboken. Så, då har vissa äventyrsidkare kommit på att om jag simmar över till sydamerika och sen tuggar mig genom Amazonas och slutligen backar över Anderna, då är jag en äventyrare.

Det blir ju så töntigt.

Skida till nordpolen -- varför ska man göra det? Bara för att kalla sig äventyrare? Grejen kan ju vara kul, om man gillar att frysa, men ett spektakulärt äventyr för historieböckerna tycker jag inte det faller in under.

Nä, äventyrare -- de fanns förr. När man satte segel och styrde ut över de vida haven utan att ha en aning om vad som fanns vid horisonten. Inga satellitbilder, GPSer eller mobiltelefoner -- en träbåt och tron att finna något stort.

Sjäv har jag precis gjort en resa som jag gladeligen inte kallar äventyr: Kalmar - Linköping tor på en dag. Det är då livet är på topp. Särskillt på topp var det när kaffesuget blev så stort att jag sladdade in till Grillstugan i Målilla och betalade 15 kr för en kopp snabbkaffe. Det var närapå ett äventyr ...