Tuesday, July 29, 2008

Tack & hej Cleveland!

Tänka sig att jag varit i Cleveland i fem år. Vem kunde ana. Cleveland var kanske inte riktigt bland mina drömmars mål, men vet ni -- det har varit kul, irriterande och mycke lärorikt. Den bild man får som svensk av USA är lite New York megalopolis i Hollywoodförpackning. Cleveland har varket eller. Här är ligger det USA som gör att man som svensk ibland kan undra hur det står till. Kyrkan, vapnen, överviktigheten, inskränktheten och hoppet om att lyckas -- allt finns här. Men nu är det dags för mej att lägga om rodret och söka hamn i Sverige igen. Där kommer jag att ha mitt basläger, men oj -- det finns mycke att hålla koll på i Cleveland fortfarande.

T ex igår trampade IRA (skattemyndigheterna) och 200 man från FBI in hos Cuyahoga County Commissioners Office, ordförande Jimmy Dimoras hem, county auditor Frank Russos hem samt hos ett antal byggfirmor. Jojjomensan, maffistilen, som jag tidigare nämnt, börjar komma ikapp gubbarna.

Dimora är även ordförande i Cuyahoga Democratic Party men efter det här kan han få mycke tid över för trädgårdsarbete.

Problemet i Cleveland är att samma personer har suttit i styrande positioner alldeles för länge. För att den demokratiska processen verkligen ska fungera måste det få vara riktig konkurrens om platserna. Det går inte att krafsa någon på ryggen och jobbet är i hamn.

Hur som helst, det ska bli spännande att följa -- särskillt med tanka på att Ohio-demokraterna har sitt största och säkraste fäste i Cuyahoga County och Ohio är en stat som måste vinnas av Obama i november om han skall kunna bli president. Som ni förstår är det en dum tid för Jimmy Dimora att åka fast för mutbrott och allt vad det nu kan vara. Jag är inte förvånad, bara irriterad över tidpunkten. Fast demokraterna brukar vara duktiga på att strula till det så varför är jag förvånad ....

Vi ses i Sverige.

Wednesday, July 16, 2008

Skjutglad sommar

I juli förra året sköts en 20 personer ihjäl i Cleveland. Jag vet inte hur vi ligger till just nu, men oj -- kulorna viner till höger och vänster. Senast i dag blev en kvinna ihjälskjuten på sin veranda; här om dagen fick en man stryka på foten efter att skottlossning pågått på gatan utanför och en kula gick rakt igenom väggen och träffade mannen, som just skulle gå och lägga sig, i bröstet.

Även polisen skjuter. Förra veckan gick en polisman, som för dagen inte var i tjänst, in på banken och personalen gapade att de just blivit rånade. Polismannen, Officer Jim Simone, satte av efter rånaren och slutligen sköt ihjäl honom. Här spelar det ingen roll om man är i tjänst eller inte -- är man polis kan man jaga bovar ändå.

Under sina 35 år i tjänst har Simone skjutit hjäl 5 personer och skadat 11. Majoriteten inom polisen aldrig fyrar av sitt vapen och Simone tillhör de som skjutit mest i hela landet. Men eftersom Simone är en sån rackare att knäppa bovar tycker många att han är rena hjälten -- en Super Cop. Det ska noteras att Simone fått mycket stryk genom åren. Han har själv blivit skjuten 2 gånger och knivhuggen en gång. Kanske utsätter han sig själv och andra för lite väl stora risker.

De finns de som tycker att Simone's metoder börjar likna avrättningar och kanske är han lite väl trigger happy. The Plain Dealer's Regina Brett funderade på detta i en kolumn och får nu se sig själv som stans buse nummer ett, hon är t o m "brain dead". Kommentarer finns att läsa här. Det är verkligen värt att ögna igenom kommentarerna för det visar verkligen på vilken nivå folk debatterar. Fullständigt oförmögna att se på saker och ting ur mer än ett perspektiv.

Wednesday, July 9, 2008

Prylar

På bilden ser ni min mobiltelefon, en gammal ärvd Nokia där siffrorna nöts bort av idogt sms'ande. Jag använder den bara när jag är hemma på Sverigebesök och här i Cleveland har jag levt lyckligt utan mobil.

I övriga världen verkar det nu vara mobilhysteri -- eller rättare sagt, iPhone-hysteri. Alla vill ha den lilla läckra från Apple men priset att använda den är så högt att folk klagar i högan sky. Den största anledningen till att jag inte vill ha en iPhone är att man blir låst vid en mobiloperatör. Här i USA är det AT&T som står för det och i Sverige blir det Telia. För mig låter det som att gå tillbaka till hedenhös tid med absolut ingen priskonkurrens. Varför finner sig folk i det? Apple användare är ju annars så sturska över att inte behöva leva med Microsoft-monopolet.

Själv är jag ingen Apple människa. Det enda Jobs produkter jag äger är en liten Shuffle som jag använder när jag är ute och springer. En nätt liten pryl som lätt kläms fast i byxlinningen.

Om du inte har något bättre för dig i sommar kan du plocka ihop din egen Mac med PC delar, en sk. Hackintosh. Folk kommer på så mycket kul.

Thursday, July 3, 2008

Lugna gatan

Nä, jag bara skojar. Lugna gatan finns inte där jag bor -- även om det ser så ut på ytan.

I morse blev jag och vovven attackerade av grannens tokiga jycke. Granngrabben, som är om möjligt ännu tokigare, håller i kopplet som om det är en kattunge i andra ändan. Grabben hoppar vanligtvis på sinstudsmattan i trädgården fyra timmar i sträck samtidigt som han tjuter någon form av djungelskrin. Obsession, kallas det för, och han ylar på samma sätt när han går hunden. Min hund väger dock 40 kg mer så det är en lätt match. Grabbstackarn -- vi får hoppas han lär sig hålla i kopplet.

Just nu, när klockan är 10 på kvällen, pågår dramat med tokiga Mary 4 hus ner. Mary är bipolar och har slutat ta sina mediciner. Det ni, folk! Det är grejer det. Polisen dök upp vid 16-tiden, sen kom psykjouren men det verkar som om Mary lyckades slinka ur tvångsomhändertagning. Det var dumt, för just nu håller Mary på och gapar, skriker och flippar helt och hållet.

Oh, och Mary har hund. Han skäller hela tiden.

Oh, och sen är det ju 4:e juli i morgon -- nationaldag -- vilket betyder att det smälls smällare och skjuts raketer tills alla djuren i huset ligger och trycker under sängen.

Förra året fick en snubbe, en brandman, nog av grannarnas högljudda nationaldagsfirande och gick ut och sköt ihjäl 4 personer.

Ja, det är härligt i Cleveland .... Kanske är det lika bra att riva ner skiten och börja om från början. Å andra siden, man får väldigt mycket kul att prata om när det är så här o-lungt.