P1

Lyssnar på radion. P1 och Kulturradion har en interjuv med Carin Mannheimer. Jag vet inte riktigt vad dom pratar om för jag kan inte annat än undra varför dom liksom viskar med någon slags förförisk röst. Det är som att lyssna på soffmys mellan två djupingar som smuttad en box vitt hela natten.

Nu gillar jag P1 och tycker verkligen att pratradio är toppen. I USA var Diane Rehm på NPR en ständig följeslagare och nu lyssnar jag på henne via internet. Men flera gånger har det slagit mig att i just svensk pratradio – och även vissa TV program – pratas det med den här släpiga djupingrösten. Å andra sidan hade det inte varit kul med Leif loket Olsson röst heller ...

Det tar nog ett tag innan jag kommer in i det sävliga. Nu ska jag kolla vädret på TV. Tar fem minuter att gå igenom något jag kan få reda på genom att titta ut genom fönstret.

Det är krig!

Pappa min gjorde lumpen någonstans I Örebrotrakten 1950. En natt rusade ett befäl in på logementet där gossarna sov i lugnan ro och gapade med skorrande röst, ”Det är krig! Det är krig!”

De grå yllefiltarna rörde sig sakta och sömdruckna gossar kikade förvånat på det upphetsade befälet. ”Var?” pep någon.

Befälet stormade runt i lokalen och skrek,” I Korea! I Korea!” Därefter fick gossarna snabbt maka sig ur slaferna och ställa up i full krigmundering, redo för det krig som nu brann i horisonten.

Jag har hört den här historien att antal gånger och pappsen brukar skratta åt lumpens tokigheter. Med tanke på just det här kan jag inte låta bli att fnissa när jag läser att Fredrik Reinfeldt äntligen tycks ha hittat den rätta motiveringen till FRA-lagen. Den 9 augusti höll han tal i Vaxholm, just som kriget i Georgien brutit ut. Reinfeldt sa, ”Vi har i debatten försökt säga att det finns nya hot. Det är en komplicerad värld och vi måste försöka förstå vad som händer.”

Undrar om det blev någon uppställning av dagens värnpliktiga när ryssen rullade in i Georgien?

Stephanie Tubbs Jones

Trots att jag inte sitter i Cleveland håller jag koll på vad som sker i det som faktiskt är min gamla stad. Min stad och mina människor ... Med det i tanken känns det hemskt trist att läsa att kongresskvinnan Stephanie Tubbs Jones har avlidit pga av brustet blodkärl i hjärnan. Igår, efter en vanlig dag på jobbet, föll hon ihop över bilratten och vaknade sedan aldrig upp igen. Hon avled klockan 18:12 lokal tid.

Stephanie Tubbs Jones var den första svarta kvinnan från Ohio som fick en plats I USA’s kongress och en sån där kvinna som man liksom ser på att hon brinner för det hon gör. Hon såg stark ut. Hon var stark.

Med sina rötter den svarta amerikanska kulturen var hon djupt engagerad i svartas rättigheter och utveckling och logiskt sett borde hon ha varit en av Barack Obama’s starkaste anhängare. Men så var inte fallet. Tubbs Jones var en Clinton-anhängare från början till slut och trots hård kritik lobbade hon med all sin kraft för att Hillary Clinton skulle bli demokraternas presidentkandidat i detta valet. En stark person går vid sidan om ...

Jag tror att Cleveland har förlorat en av sina största anhängare idag och att fylla hennes plats blir inte lätt.

Läs gärna vad Connie Schultz från Clevleand Plain Dealer har att säja om Stephanie Tubbs Jones.

Kalmar - tyst som i graven

En ny stad. När jag någon gång I vintras bestämde mig för att flytta tillbaka till Sverige (och inte sätta igång en, som det kändes, jobbig process med att få förnyat uppehållstillstånd i USA) hoppade jag även på en tidigare ide att flytta till en ny stad. Jag vet inte vad det är med mig, men att kasta sig in i nya miljöer är något jag gillar – eller så dras jag in i det utan motstånd. Hur som helst, det kändes det som en kul grej att inte återvända till samma miljö som jag en gång lämnat. Jag har en bostad i Malmö som stod och väntade, men just då, i vintras, beslutade jag mig för att låta den lyan vänta lite till. Jag var inte redo att sluta cirkeln. Det får räcka med att jag makar mig in bakom skrivbordet och tar itu med den gamla ingenjärskonsten igen.

Nu kan man ju fråga sig om valet av stad var det bästa, det vet jag inte än, men den medeltida staden Kalmar ska få en chans.

Kalmar – det är tyst, det finns ett slott och Kalmar FF leder allsvenskan i fotboll. Och så pratar dom sävligt och kan inte säja r.

Det är en sommarstad, men de tyska husbilarna har nu nosen vänd söderut och snart ligger väl gatorna öde både dag som natt. Frågan om jag gjort rätt dyker upp, men när lönekuvertet trillar ner i brevlådan kanske den tanken blir mer sporadisk. Pengar, det är ju bra att ha även om det inte låter så himla romantiskt. Att plåta Clevelands avlidna hade kanske gått att fortsätta med, men frågan är hur jag hade blivit i huvudet efter ett tag. Kanske hade det funkat fast det var ju det där med visumet ...

Jag har redan plågat mig igenom Svensktoppen på radion och ta mig tusan om det inte låter precis som det alltid gjort. Sanna Nilesen (som jag naturligtvis inte vet vem det är) sjunger en tårdrypande ballad som heter Empty Room. Lika tragiskt som att lyssna på countrykanalen som en av kollegorna på The Coroner’s Office envisades med att spela.

Hej, Sverige

Jag sitter på Café Banjo I Malmö, dricker en te, klämmer en stor sallad och glädjer mig över att WiFi anlänt till de svenska kaffehaken. Dagen efter min femton timmars resa från Cleveland kräver jag inte mycket mer nöje än så här. Jag kan dock kosta på mig att förundras hur min Blogger text och Google helt plötsligt är på svenska ....

Vet ni, det här med namnet – Stina i Cleveland -- är ju inte så fyndigt längre. Falsk marknadsföring kan man kanske kalla det, men just nu känns det mest struligt att komma upp med en ny blog. Annledningen till att jag nu sitter här beror inte på att Cleveland var hemskt trist. Mitt visum expired nu i augusti och jag har inga enkla metoder kvar för att få ett nytt. Det är kanske ett problem som skulle gå att lösa om jag gav mig den på det, men där kommer min andra annledning in: den svenska familjen.

Det slog mig plötsligt att jag missar år av min familjs liv, år som jag inte kan få tillbaka. Det här är väl något som var utlandssvensk upplever och kurerar med en resa hem. En bra lösning, men just nu beöver jag ge lite mer. Känner jag mig själv rätt så kommer dock nya tankar att hitta in i mitt huvud i framtiden.

Får nog uppdatera min profil lite .... Hur som helst kommer jag att fortsäsätta skriva och, som vår vän Thomas kommenterade, man ser Sverige ur ett annat perspektiv när man varit borta ett tag.