Jag sitter på Café Banjo I Malmö, dricker en te, klämmer en stor sallad och glädjer mig över att WiFi anlänt till de svenska kaffehaken. Dagen efter min femton timmars resa från Cleveland kräver jag inte mycket mer nöje än så här. Jag kan dock kosta på mig att förundras hur min Blogger text och Google helt plötsligt är på svenska ....
Vet ni, det här med namnet – Stina i Cleveland -- är ju inte så fyndigt längre. Falsk marknadsföring kan man kanske kalla det, men just nu känns det mest struligt att komma upp med en ny blog. Annledningen till att jag nu sitter här beror inte på att Cleveland var hemskt trist. Mitt visum expired nu i augusti och jag har inga enkla metoder kvar för att få ett nytt. Det är kanske ett problem som skulle gå att lösa om jag gav mig den på det, men där kommer min andra annledning in: den svenska familjen.
Det slog mig plötsligt att jag missar år av min familjs liv, år som jag inte kan få tillbaka. Det här är väl något som var utlandssvensk upplever och kurerar med en resa hem. En bra lösning, men just nu beöver jag ge lite mer. Känner jag mig själv rätt så kommer dock nya tankar att hitta in i mitt huvud i framtiden.
No comments:
Post a Comment