Lugna gatan

Nä, jag bara skojar. Lugna gatan finns inte där jag bor -- även om det ser så ut på ytan.

I morse blev jag och vovven attackerade av grannens tokiga jycke. Granngrabben, som är om möjligt ännu tokigare, håller i kopplet som om det är en kattunge i andra ändan. Grabben hoppar vanligtvis på sinstudsmattan i trädgården fyra timmar i sträck samtidigt som han tjuter någon form av djungelskrin. Obsession, kallas det för, och han ylar på samma sätt när han går hunden. Min hund väger dock 40 kg mer så det är en lätt match. Grabbstackarn -- vi får hoppas han lär sig hålla i kopplet.

Just nu, när klockan är 10 på kvällen, pågår dramat med tokiga Mary 4 hus ner. Mary är bipolar och har slutat ta sina mediciner. Det ni, folk! Det är grejer det. Polisen dök upp vid 16-tiden, sen kom psykjouren men det verkar som om Mary lyckades slinka ur tvångsomhändertagning. Det var dumt, för just nu håller Mary på och gapar, skriker och flippar helt och hållet.

Oh, och Mary har hund. Han skäller hela tiden.

Oh, och sen är det ju 4:e juli i morgon -- nationaldag -- vilket betyder att det smälls smällare och skjuts raketer tills alla djuren i huset ligger och trycker under sängen.

Förra året fick en snubbe, en brandman, nog av grannarnas högljudda nationaldagsfirande och gick ut och sköt ihjäl 4 personer.

Ja, det är härligt i Cleveland .... Kanske är det lika bra att riva ner skiten och börja om från början. Å andra siden, man får väldigt mycket kul att prata om när det är så här o-lungt.