Inte som PJ

1998 besökte jag USA för första gången. Det var en sån där riktig semester. En sån där resa som gör att man tror att livet i ett annat land bara är såååå mycket bättre. Numera har jag nog kommit underfund med att det är själva semestern som är grejen.

Men hur som helst. San Francisco, bil längs Highway 1 och Stilla Havet till höger och så en avrundade vecka i New York. Underbart land, det där USA (en åsikt som nu reviderats något).

Ett par dagar i Los Angles blev det. Vi bodde på ett Best Western någonstans på Sunset Boulevard och som de goda europeer vi var gick vi naturligvis runt och njöt. Inte så många andra ute på promende. Men det var värt mödan. En kväll larvade vi förbi en megastora skivaffär (kan ha varit Tower Records men jag minns inte) och utanför var en hundra meter lång kö.

- Vad är på gång? frågade jag.
- PJ Harvey har gratisspelning!

Jamen hur bra kan det inte bli! In i kön och någon timme senare står vi och trängs inne i affären medan PJ drar av en fem-tio låtar från senaste albumet, Is this desire?.

Tungt.

Inte riktigt like tungt kan det ha varit i helgen, inser jag då jag bläddrar igenom måndagens Kalmar tidning. Magnus Carlsson, fd Barbados, spelade i Köpstaden i Färjestaden.

Inte alls tungt.

Tyst

Det är underligt tyst i skärgården så här års. Inga båtar, inga badande soldyrkare som stojar, inga måsar som skränar. Det är bara tyst. Skönt faktiskt.

Och det ser så annorlunda ut. Havet, som denna dagen, var grått och klipporna blanka efter dimman som aldrig riktigt lättat. Jorden svart av fukt. Jo, det kan väl se ut så på sommaren också, men med just det tysta blir det ändå något nytt.

Svårt att tänka sig att för bara några månader sedan var fjärden in mot Västervik full av båtar och klipporna här på Korpaholmarna fulla med människor. Nu är det bara jag på land och hundratals sothöns som flytter runt i stiltjen.

Utan Hopp

Läser i Barometern att Kalmarflickorna tränar på Silvergärdesskolan. "Motionsgymnastik utan hopp." Missade det ...

Tog istället en joggingrunda efter jobbet. Det regnade.

Regnade dock inte när jag tog bilden en morgon på väg till jobbet. Det kan vara fina färger även denna tiden på året.

Getingsvärmen

När man kör in i en getingsvärm med bilen smattrar det till på rutan -- splatt, splatt, splatt -- och innan man hunnit fatta vad som hänt rinner en gul sörja utmed rutan. Jag råkade ut för det här en gång och jag kom att tänka på det när jag gick till jobbet i morse.

Klockan vad 7:59 när 412s buss stannade på Erik Dahlbergs väg, rakt över Lars Kagg skolan och Jenny Nyström skolan. Ur bussen släntrar en 20 sömndruckna tonåringar. Med hasande steg, händerna djupt nedstuckna i jackorna och en blick som fortfarande inte vant sig vid att fokus kan ligga längre bort än ögonlocken, masar flocken äver vägen.

Det ska noteras att det inte finns några övergångsställen vi just den här platsen. När jag kommer gående saktar bilarna, som rattas av sömndruckna kontorsråttor, in och släpper över flocken. Jag har sett det här samspelet flera gånger, men jag kan inte låta bli att fundera på vad som händer den dagen kontorsråttan försovit sig, har en tre-åring som vägrar gå till dagis och mötet -- det som började för 20 minuter sen ....

Getingsvärmen, tänker jag.

Dagens ilandsproblem

Vi satt ett gäng kollegor i bilen på väg till Halmstad. Väg 25 genom Småland är inte en av de där vägarna där man sitter och njuter av utsikten. Ganska rak och ganska mycket skog. Det var en uttråkad skara i bilen.

Efter ett kaffestopp i Alvesta-trakten (en inrättning som jag måste åka tillbaka till bara för att det var så otroligt charmlöst) började det att regna. Hon som körde, AK, klickade igång vindrutetorkarna. Att ha dom på hela tiden var för ofta och att köra intervallerna passade inte riktigt heller. AK muttrade något om att det är värdelöst när det inte finns ett läge som passar och diskussionen gick vidare till att det minsann finns vindrutetorkare som känner av själva när det är dags att torka. Men då gäller det ju att vindrutetorkaren och jag, som förare, är överens om när det är dags .... Klart var dock att vindrutetorkarna borde vara bättre.

Den här diskussionen tog fem minuter av mitt liv och när vi vridit ur alla ord som gick att yttra blev det tyst. Efter några tysta sekunder sa kollegan P, "Och det var dagens ilandsproblem."

Det händer nu nästa dagligen och jag tänker på just detta uttrycket -- dagens ilandsproblem. Ärligt talat, är det inte så att vi irriterar oss på en fasans massa i onödan. Ok, lite småirritation är väl bra annars skulle inga förändringar ske, men att bli så där jätteuppjagad på strunt. Nä, jag försöker spara det till något som verkligen är värdelöst.

Vet ni förresten att Kalmar har Sveriges bästa fotbollslag?

November

Nån har packat in Kalmar i grädde. Jag tycker inte om det. Fuktigt, kallt. November. Har också lyckats mosa in en förkylning i kroppen -- allt för att göra det riktigt tråkigt.

Fara i skogen

Jag måste bli färdig med det här jobbet innan den trettonde, sa en kollege, som jobbar i fält, för femtioelfte gången. Vad är det som är så speciellt med det datumet, frågade jag tillslut. Jag fick blickar som om jag var helt tom i huvudet på mig. Älgjakten börjar då, sa alla i kör.

Älgjakten ... Uppe i norrland började den för flera veckor sedan och råkade infalla samtidigt med den stora lingonplockar perioden. Alla som varit på Hötorget i Stockholm vet att där ligger berg av lingon och om det är någon som undrar hur dom kommer till Hötorget så kan jag informera att det kryllat av kinerser och thailändare i dom norrlänska skogarna. Samtidigt som älgjakten pågick. En man muttrade på radionyheterna att han minsann tagit ledigt från jobbet för att jaga, sett fram emot det under ett helt år, och så när han satt där med bössan laddat och spejade dök det inte upp en enda älg. Nä, kineser i hela skogen, det var vad han fick se. Stackarn, tänkte jag och skrattade. Vilken kul bild det hade varit att fånga.