Tuesday, February 12, 2008

Den Amerikanska Husdrömmen


Att Cleveland är en stad i förfall är inget nytt – speciellt inte för folk som bor här. Politiker och folk i turistnärningen är naturligtvis inte snabba att erkänna det även om det bara är att ta en runda kring stan och det är genast svårt att ignorera eländet. Den franska nyhetsbyrån Agence France-Presse hade tydligen också hört att det finns massor av övergivna hus i Cleveland, för det var hit dom skickade en reporter för att belysa problemen med de sk ”sub-prime” lånen som till viss del anses vara orsaken till den ur-usla nationalekonomin. Så här skrev reportern:

”The streets are empty. Trash rustles down the road past rusted barbecues, abandoned furniture, sagging homes and gardens turned to weed.

This is Shaker Heights.”

Shaker Heights – det är Clevelands motsvarighet till ... Sundbyberg, och ni kan tänka er vad folk i Sundbyberg skulle säja om de jämfördes med, säj, Rinkeby. Det blev ett jäkla hallå i lokalblaskan. Själv tyckte jag det var jättkul för någonstans i det hela försvann faktumet att en reporter från Agence France-Presse valt just Claveland för att bekriva missär. Trots allt, även om man bor i Shaker Heights känner man av problemen.




Jag har själv suttit och grunnat på varför USA har de problem de har med just bostäder och en av anledningarna jag kan se är myten om den amerikanska drömmen. Enligt den drömmen ska man äga sitt eget hus. Att vara oberoende, det är viktigt. Nu har ju inte alla råd att äga sin bostad, men för den skull vill man inte sätta sig i en lägenhet. Istället hyr man ett hus.

Att hyra hus är otroligt vanligt – åtminstone här i Cleveland-trakten. Vi hyr själva och det är ju praktiskt att inte behöva oroa sig över underhåll och allt vad husägande innebär.

Problemet med hyresrätter, enligt min mening, är att ingen är riktigt sugen på att sköta underhållet. Det kan ju funka om hyresvärden är ett stort företag som inte gör annat än hyr ut, men här är det vanligtvis privatpersoner som köpt på sig vanliga hus. Ofta har ägaren fler en ett hus han eller hon hyr ut och ofta hyr de ut för att täcka kostande på det hus de själva bor i. Man vill få ut så mycket pengar som möjligt på hyran, men investera så lite som möjligt i underhåll. I en stad som Cleveland, där väldigt många hus är från 20-talet, skulle enorma investeringar behöva göras för att få ordning på husen. T ex kan ni tänka er enkelglas i fönstren i ett klimat där det idag är -10 grader? Nä, men eftersom ägaren inte själv bor i huset spelar det ingen roll eftersom hyresgästen får stå för uppvärmingskostanderna.

Så, drömmen om att äga sitt eget hus är ju jättefin, men om man inte tar hand om det man äger utan låter värdet falla – ja, då är ju ingen vits med att äga. Jag kan lova, att kvaliteten på de hus som finns i de gamla amerikanska städer aldrig skulle fungera i Sverige. Jag har hittills inte mött en svensk som köpt hus utan att det är en livstidsinvestering (sen kan det ju bli att man ändå säljer) men här behandlas ett husköp ungefär som ett bilköp. Inget konstigt – och om några år ska vi byta.


Om bostadsägaren inte lyckas betala sina lån tas, precis som i Sverige, huset över av banken eller annan långivare, men vem är sugen på att köpa ett nedgånget hus? Inte många och ett, tu, tre har huset fått fönstren sönerslagna, inredningen utriven och nu är det närpå omöjligt att sälja. Ett sånt "boarded-up" hus på gatan kan snabbt bli fler när värdet på de omgivande husen sjunker.

En ond, ond cirkel ... Husen på bilderna är från min granngata och har än så länge klarat sig från de värsta problemen -- de problemen Agence France-Presse var här och kollade in.

7 comments:

LP said...

Hm, ser ut som stora lyxvillor på håll. Bor man vackert men dragigt i USA medans man bor trist men praktiskt i Sverige?

Stina said...

Lyxvillor är nog att ta i -- gamla kåkar med en hel del charm men inte särskillt anpassade för dagens behöv (läs ett elurtag per rum). Fast artiktekturen är mer varierande här och särskillt äldre kåkar har vinklar och vrår den svenska 70-tals villan inte har.

LP said...

Från repotage, tv-serier och filmer att döma (men produktioner därifrån är ofta i och för sig aldrig särskilt socialrealistiska utan väldigt idealiserande) verkar både nya och gamla amerikanska villor och radhus andas sent 1800-tal och den nyrika borgarkultur som då fanns även i Europa med stor vikt på estetik med mycket detaljer från olika förmodernistiska stilar med ambition att skapa en perfekt harmonisk helhet. Även möblerna verkar vara ganska gammelborgerliga. De disharmoniska och ofta amatörmässigt utförda renoveringar av äldre hus och slarvigt byggda nya hus med dålig detaljfinnish som är så typiskt för Sverige verka inte vara lika utspritt där, åtminstånde inte bland de med hyffsade jobb. Men funktionalismen där bara det praktiska räknas slog ju aldig helt igenom där.

Hur fungerar bostäderna rent praktiskt? Hur välisolerade är typiska villor? Är det sant att fönster oftast är englasade och att ytterdörrar är oisolerade?

Stina said...

Såg på hemsidan du länkar till att bevarande av byggnader intresserar. Jag luskar själv i liknande frågor mellan varven.

Först vill jag säja att typen av hus varierar med var man bor i landet. Cleveland-trakten ligger inom ett område som kallades The Connecticut Western Reserve, och var en del Connecticut fick behålla efter något krig på 1780-talet. Det här har medfört att arkitekturen här har lite New England känsla eftersom många orter, Cleveland inkluderat, byggdes upp strax efteråt.

Jag kan bara prata utifrån det jag sett och då måste jag säja att Svenska renoveringar och nybyggen är rena drömmen.
Låt oss prata fasad. Här är det mest trähus som gäller för vanligt folk -- eller gällde. Nuförtiden renoveras de här husen, som ofta är från 10-talet-30-talet, genom att man kletar upp en fusk-panel i vinyl utanpå. På håll syns det inte och det är praktiskt taget underhållsfritt (tror det beiga huset bland mina bilder har vinyl). Själv får jag frossa när jag tänker på att ta en gammal svensk kåk och klä det i plast, men här verkar det vara det som gäller. Vinly genererar ett högre värde. Jag har märkt att färgen man målar de träpaneler som finns kvar med lägger sig som en tjock smet utanpå. Ta en gammal faluröd stuga och träet suger ju upp färgen, men här ... vet e tusan vad som används. Jag har sett en hel del murkna brädor så det måste vara dåligt med luft för virket.

De här gamla husen har helt klart undermålig isolering. Lägg handen på väggen och den är iskall.

Englasade fönster är jättevanligt -- jag har det -- och vidrigt kalla å vintern. För att rädda hushållsekonimin finns det särskillt plast man kan sätta upp på insidan var vinter. Grymt tråkigt men nödvändigt.

Ytterdörrarna håller samma bedrövliga kvalitet som fönster och väggar.

Ok, visst finns det folk som renoverar och fixar de här problemen, men, som jag säjer i bloggen, väldigt många hus hyrs ut och då läggs det ingen själ på att renovera på rätt sätt. Och visst finns det folk som är jätteduktiga hantverkare och genomför underbara renoveringar, men genomsnittet tror jag är fullständigt ointresserade. Ärligt talat tror jag att hade det här varit Sverige hade man kört över hela kvarteret med en bulldozer och börjat om igen. Att anpassa alla de här husen till dagens standard är närpå omöjligt och eftersom folk inte är intresserade blir det ju ingen bättring. Å andra sidan, nybyggen ser hemska ut. Fullständigt groteska så jag vet inte vad som är bäst. Disharmoni är ett ord jag skulle använda här.

Så fort jag inte fryser ihjäl utomhus ska jag ge mig ut och plåta lite mer kåkar. Det finns potential här men genomsnittsamerikanen har glömt hur det är att vårda sina ägodelar.

LP said...

Oj då, men kanske Cleveland är ett extremfall p.g.a. det inte direkt är högkonjunktur där?

Jag har fått uppfattningen att det allmänt i USA, Kanada och England finns ett konsensus och en ganska obruten kultur om hur man vårdar och bygger bostadshus så att de i de flesta fall har enhetlig och harmonisk estestik med korrekt utformade materialstrukturer, fönster, dörrar, lister, skorstenar osv. Jag har inte sett husen på väldigt nära håll, men helhetsintrycket är att man i alla fall verkar vara bättre på att fuska än i Sverige (se våra plåtfasader, plåttak, konstiga verandabyggen och utbyggnader, väl synliga skarvar, synliga betonggrunder, oproportionerliga och slarvigt utförda dörrar och fönster osv). Men det finns undantag och det krävs att orterna är relativt välmående.

Här i Sverige fanns fram till 1930-talet flera välutvecklade stilar och stort kunnande hur man skapar vackra miljöer, men detta sopades bort av den totalitära funktionalismen. Visserligen var bostadsstandarden på många ställen låg, men allt var int bara skräp. Byggbranchen blev mer eller mindre helt likriktat modernistisk och tog bort andra alternativ. Kanske 50 % revs och bara de som hade råd och inte drogs med i hybrisen kunde specialbeställa rätt reservdelar till äldre hus vid renoveringar. Därmed är en stor del av sveriges byggnadsbestånd nytt och trist eller väldigt förvanskat. När äldre stilar fick en återkomst hade man inte längre kunskap för att tillverka, renovera och bygga så till rimliga kostnader. Sen har man jantelagen som verkade bli ännu större efter 1930.

Jag är väl en småborgerlig mörkerman, men nästan allt efter1960 tål jag inte. Särskilt småstäder, förorter icke avfolkade byar blev förfulade. Finns inte så mycket estetiska idyller kvar. Tror sådant är väldigt viktigt för välmående, trivsel och attraktionskraft. Det anses fult bland många i dagens nymodernistiska klimat med puttinuttighet, men jag står för det.

LP said...

Skulle vara kul att se ett av de groteska nybyggena. Någon i Sverige försöker förresten kränga Kanadensiska hus på blocket:
http://www.blocket.se/vi/14764488.htm?ca=5_s

De är i alla fall inte fulare än Älvsbyhus,men de hör inte Sverige till.

LP said...

Håller på att förvandla bloggartikeln som tangerar betydligt svårare sociala problem till en estetikdiskussion, men här är ett inlägg jag gjorde i ett forum om byggnadsvård:

http://www.antikviteter.net/antikprat/messages/264/221936.html?1204747972