En bra start på dagen

Söndag morgon och jag ligger kvar i sängen, kurar ihop mig som en kattunge och njuter av värmen och tystnade. Söndag -- kan den gå långsamt. Please.

Naturligtvis blir det för varmt under täcket och sen är det så jäkla tyst att jag blir seg i huvudet. Jag knäpper på radion och snart får jag dagens första skratt. Det är nämligen God Morgon, Världen på P1 och inslaget Public Service. Så jäkla roligt! Snabb och bitsk satir när den är som bäst.

Ett exempel från ett gammalt avsnitt. EU motstårndaren Marita Ulvskog toppar sossarnas lista till EU parlamentet och i Ulvskog (spelad av Rachel Mohlin) får frågan vad som är bra med EU. Hon svarar, ¨Att man flyttar parlamentet mellen Bryssel och Strasbourg var månad. Jag tycken man ska flytta hela tiden. Våra arselen skall aldrig möta fast mark. Det är mitt motto!¨

Ok, det låter ju inte så kul när jag ser det i skrift, men jag skrattade högt när jag hörde det. Och vad är bättre än att börja en söndag med ett gott skratt?

Underbart, helt enkelt.

Lördagsarbete

Gravedigger
When you dig my grave
Could you make it shallow
So that I can feel the rain
Gravedigger

Jag gillar den refrängen ....

Satt på jobbet idag, lördag, och roade mig med att spela musik från Youtube medans den ena ritningen efter den andra tog form. Lördagsjobb är kanske inte det bästa i livet, men jag var grymt effektiv. Kom ju därifrån fortare då ...

Tillbaka till Gravedigger. En riktig rysare till låt av Dave Matthews. En sån där låt jag får rysningar av och vet e tusan om det inte blänkte till i ögat. Sök på Dave Matthews och Gravedigger på Youtube om ni känner för lite melankoli. Den långa versionen är seg i början men grym när den väl kommer igång.

Äventyr

Ett nytt år och nya, goa äventyr!

Äventyr är ett sånt där ord som har börjat kliga lite lustigt i mina öron. Nuförtiden (är det ett ord?) är det inte ett äventyr att åka till fjällen eller cykla på Gotland en sommar. Nä, ett äventyr är det när någon tar sig från punkt A till B på ett nära på omöjligt sätt. Numera finns inte kruxet OM man kan ta sig till punkt B -- det kan vi alla beroende på hur mycke pengar som ligger och pyr i plånboken. Så, då har vissa äventyrsidkare kommit på att om jag simmar över till sydamerika och sen tuggar mig genom Amazonas och slutligen backar över Anderna, då är jag en äventyrare.

Det blir ju så töntigt.

Skida till nordpolen -- varför ska man göra det? Bara för att kalla sig äventyrare? Grejen kan ju vara kul, om man gillar att frysa, men ett spektakulärt äventyr för historieböckerna tycker jag inte det faller in under.

Nä, äventyrare -- de fanns förr. När man satte segel och styrde ut över de vida haven utan att ha en aning om vad som fanns vid horisonten. Inga satellitbilder, GPSer eller mobiltelefoner -- en träbåt och tron att finna något stort.

Sjäv har jag precis gjort en resa som jag gladeligen inte kallar äventyr: Kalmar - Linköping tor på en dag. Det är då livet är på topp. Särskillt på topp var det när kaffesuget blev så stort att jag sladdade in till Grillstugan i Målilla och betalade 15 kr för en kopp snabbkaffe. Det var närapå ett äventyr ...

Inte som PJ

1998 besökte jag USA för första gången. Det var en sån där riktig semester. En sån där resa som gör att man tror att livet i ett annat land bara är såååå mycket bättre. Numera har jag nog kommit underfund med att det är själva semestern som är grejen.

Men hur som helst. San Francisco, bil längs Highway 1 och Stilla Havet till höger och så en avrundade vecka i New York. Underbart land, det där USA (en åsikt som nu reviderats något).

Ett par dagar i Los Angles blev det. Vi bodde på ett Best Western någonstans på Sunset Boulevard och som de goda europeer vi var gick vi naturligvis runt och njöt. Inte så många andra ute på promende. Men det var värt mödan. En kväll larvade vi förbi en megastora skivaffär (kan ha varit Tower Records men jag minns inte) och utanför var en hundra meter lång kö.

- Vad är på gång? frågade jag.
- PJ Harvey har gratisspelning!

Jamen hur bra kan det inte bli! In i kön och någon timme senare står vi och trängs inne i affären medan PJ drar av en fem-tio låtar från senaste albumet, Is this desire?.

Tungt.

Inte riktigt like tungt kan det ha varit i helgen, inser jag då jag bläddrar igenom måndagens Kalmar tidning. Magnus Carlsson, fd Barbados, spelade i Köpstaden i Färjestaden.

Inte alls tungt.

Tyst

Det är underligt tyst i skärgården så här års. Inga båtar, inga badande soldyrkare som stojar, inga måsar som skränar. Det är bara tyst. Skönt faktiskt.

Och det ser så annorlunda ut. Havet, som denna dagen, var grått och klipporna blanka efter dimman som aldrig riktigt lättat. Jorden svart av fukt. Jo, det kan väl se ut så på sommaren också, men med just det tysta blir det ändå något nytt.

Svårt att tänka sig att för bara några månader sedan var fjärden in mot Västervik full av båtar och klipporna här på Korpaholmarna fulla med människor. Nu är det bara jag på land och hundratals sothöns som flytter runt i stiltjen.

Utan Hopp

Läser i Barometern att Kalmarflickorna tränar på Silvergärdesskolan. "Motionsgymnastik utan hopp." Missade det ...

Tog istället en joggingrunda efter jobbet. Det regnade.

Regnade dock inte när jag tog bilden en morgon på väg till jobbet. Det kan vara fina färger även denna tiden på året.

Getingsvärmen

När man kör in i en getingsvärm med bilen smattrar det till på rutan -- splatt, splatt, splatt -- och innan man hunnit fatta vad som hänt rinner en gul sörja utmed rutan. Jag råkade ut för det här en gång och jag kom att tänka på det när jag gick till jobbet i morse.

Klockan vad 7:59 när 412s buss stannade på Erik Dahlbergs väg, rakt över Lars Kagg skolan och Jenny Nyström skolan. Ur bussen släntrar en 20 sömndruckna tonåringar. Med hasande steg, händerna djupt nedstuckna i jackorna och en blick som fortfarande inte vant sig vid att fokus kan ligga längre bort än ögonlocken, masar flocken äver vägen.

Det ska noteras att det inte finns några övergångsställen vi just den här platsen. När jag kommer gående saktar bilarna, som rattas av sömndruckna kontorsråttor, in och släpper över flocken. Jag har sett det här samspelet flera gånger, men jag kan inte låta bli att fundera på vad som händer den dagen kontorsråttan försovit sig, har en tre-åring som vägrar gå till dagis och mötet -- det som började för 20 minuter sen ....

Getingsvärmen, tänker jag.