FRA-lagen -- igen

Vi håller på att sätta ihop en virituell tour på jobbet, en CD där man kan knalla runt på de olika avdelningarna och se hur jobbet hos en Coroner går till. Jättekul och mycket bättre än att ha en massa klasser med skolungdom traskandes genom kontoret. Visst det är kul med besök, men oj vad många dom är och oj vad vi måste låsa in saker och gömma bilder och allt möjligt. En av de anställd vill dock att vi är lite mer vaga när det gäller layouten av kontoret eftersom han tror att terrorister ska använda sig av CD'n för att spränga kåken.

Terrorister ... Tänka vad dom lyckats med sitt syfte: att terrorisera.

I Sverige ska det nu röstas om FRA-lagen, dvs om staten ska få lyssna på internet & telekommunikation. "Jag har inget att dölja. Dom kan få lyssna på mina samtal med frugan." Usch så löjliga argument en del har för att kunna acceptera att staten går in och håller koll på vad vi säjer. Säjer man det bara för att skydda sig själv, för att kunna gå vidare med sitt alldeles vanliga liv? Kanske och kanske är man lycklig då.

Jag hörde på radion att männiksor som lever i länder där man litar på varandra och sin regering är lyckligare. Island har bland de lyckligaste människorna i världen, enligt talaren. Lita på din regering och var lycklig. Jo, jag räds inte den svenska regeringen, jag tror verkligen inte dom kommer att gör mig personligen något ont. Men tänk en dag när något skummt parti kommer in i regeringen -- ett högerextrimistiskt, ett superkomministiskt eller ett som vill att kvinnor ska bära burka -- tänk, då finns det en lag som säjer att regeringen kan lyssna på vad vi säjer. Den finns redan där, färdig att användas. "Omöjligt," säjer någon. Visst.

Jag undrar om FRA-lagen får konsekvenser för journalister som försöker få reporatage gjorda om den andra sidan? Hur vore det om en svensk tidning skulle få möjlighet att interjuva Bin Laden? Skiver man den eller ringer man regeringen -- som sen ringer CIA? Eller behöver man nu inte ens ringa ....

Vem vet.