Den lilla låg där och kurade. Benen uppdragna till hakan, armarna likaså. Jag tänkte att det ser ut som min hamster jag hade när jag var i tio-års åldern. Mitt på dagen, när han sov som djupast lyfte jag på det röda taket till hans bo för att kika. Som en boll, ihoprullad, sov han vidare utan att veta att jag såg på.
Den lilla låg där när doktorn lyfte på taket, den rosa och glänsiga livmoderväggen som skyddat henne under de sexton veckor sedan hon blev till. Det såg ut som hon sov.
Modern, 16 år, låg på bordet brevid med 3 kulor i överkroppen. En kula gick in till den lilla och sen ut igen.
Det är bedövande tragiskt.
Jag knäpper av en mängd bilder ur olika vinklar. Det som från börja var ett mord är nu plötsligt ett dubbelmord. Bevis måste fram. Mina bilder på den lilla kan dock aldrig visas för en jury eftersom inga ord efteråt kan få dem att ändra uppfattning om den åtalade.
En dag på jobbet att fundera över.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Fruktansvärt och starkt blogginlägg.
...och antagligen talande för hur det är på många platser i det här landet.
Att du orkar!
Jag skulle aldrig klara av det.
Det är helt klart den konstigaste arbetsplatsen som finns, men som alla andra jobb gäller det att ställa in fokus och köra på. Fast jag tror inte det är nyttigt att köra för länge. Man blir hemskt cynisk.
Post a Comment